”Männ åj, åj, åj, uken eländug stackärä!” sa Mormor först gônjen o såg Katto. Ä wa jänn môrgun strast ättär jul. Ä wa wale kôllt ô ä add snjoga på nåte. Mormor wa på wäg ôjt ättär wid ô ä wa då o fick si jäna haskle mag-ra katto, summ såt på härbrästrappo. Ä wa ännär o kôlled fô ”stackärn”. Katta titted på kälinje summ kamm ô gick ywär gåln. O tänkt: ”E o farlen, tro? Ä e nôg bäst ô pass se!” Mormor ställd ifrå se widokôrjen ô byrd ô prata mä Katto: ”Ska´nt du kumm jot sô i kann kläj de? Twi wa kôllt ä e! Fros´nt du? E du kanstje hungrug?”
Översättning: ” Men oj, oj, oj, vilken eländig stackare!” sade Mormor första gången hon såg Misse. Det var en morgon strax efter jul. Det var väldigt kallt och det hade snöat under natten. Mormor var på väg ut efter ved, och det var då hon fick se en förskräckligt mager katt, som satt på härbresbron. Det var den hon kallade ”stackare”. Katten tittade på gumman som kom gående över gården. Den tänkte: ”Är hon farlig tro? Det är nog bäst att passa sig!” Mormor ställde från sig vedkorgen och började tala med Misse: ”Ska du inte komma hit så att jag får klia dig? Usch så kallt det är! Fryser du inte? Är du hungrig tro?”