Rättvik socken i Rättviks kommun har många varianter av målet, dock fullt begripliga sinsemellan. Språkgränsen mot Mora är skarp, liksom mot Ore, då de båda hör till ovansiljanmålen. Förståelsen kan därför vara svår men inte oöverstiglig. Rättviksmålet är ett av de starkt hotade sockenmålen.
Lyssna på rättviksmålet
Känner du till Mormors katt?
Här kan du lyssna på inledningen till berättelsen om Mårmårs Misse – mormors katt. Du kan också följa med i texten och i den svenska översättningen. Den kommer från en översättning från älvdalska av Rut Puck Olssons Mumunes Masse, en barnbok på älvdalska utgiven 1987. Denna bok finns idag översatt till mer än 40 svenska dialekter eller lokalspråk, och fler är på gång! Inspelningen och texten nedan har hämtats från en CD som utgivits av Stockholms universitet.
”Men åj, åj, åj, token eländu stakkârô!” sad Momor fåst gånjôn o såg katta. Ä va en mårgån trast ättôr jul. Ä va vådli kâllt å ä add snugâ på nattä. Mormor va på väg ut ättôr vôd å ä va då o fek si e asskli magôr katta, som såt på ârbrôstrappån. Ä va ônom o kalla får ”stakkârn”. Katta titta på tjärinjä som kåm å gek ivir gåln.  n täntjô: ”Äro o farlin, tro? Ä ä nog bäst tä pass sä!” Mormor ställô frå sä vôdåkårjôn å bôrjô ”pratâ” mâ kattån: ”Skâ dun´t kom it sô je kân kläj dä? Usch, vâ kâllt ä ä! Fris du´nt? Kânstje du ä ungrugin?”
Översättning: ” Men oj, oj, oj, vilken eländig stackare!” sade Mormor första gången hon såg Misse. Det var en morgon strax efter jul. Det var väldigt kallt och det hade snöat under natten. Mormor var på väg ut efter ved, och det var då hon fick se en förskräckligt mager katt, som satt på härbresbron. Det var den hon kallade ”stackare”. Katten tittade på gumman som kom gående över gården. Den tänkte: ”Är hon farlig tro? Det är nog bäst att passa sig!” Mormor ställde från sig vedkorgen och började tala med Misse: ”Ska du inte komma hit så att jag får klia dig? Usch så kallt det är! Fryser du inte? Är du hungrig tro?”
Känner du till Mormors katt?