Venjansmålet tillhör ovansiljansmålen och det språkliga området Mora.
Venjansmål är det språk som talas i den norra delen av socknen. Inom byn finns en del skillnader, som främst kan höras på ändelsevokalerna, men då måste man lyssna noga.
Liksom de övriga ovansiljansmålen har venjansmålet en grammatik som är olik ”svenskans.” Substantiven är maskulina, feminina eller neutrala, t. ex.: ”don stugu å” = den där stugan hon, ”kwiden an” = magen han. Vissa prepositioner, även en del verb, styr dativböjning av substantiven. Någon utförlig grammatisk beskrivning av venjansmålet finns ej, men likheter finns med älvdalsmålet.
Hos venjansmålet finns några tydliga olikheter mot övriga ovansiljansmål. Där de andra socknarna tappat bort h-ljudet finns det kvar i Venjan: here = räfsa, blir i Mora ere. Venjansmålet har inte något y-ljud, det blir ”i” istället. Cykel = sikkäl, mycket = mitje.
Ännu talas venjansmålet i byn, en by med många äldre. Man tilltalar inte varandra på ”svenska” om man hör till byn, det kan kännas som en förolämpning och ett avskiljande. På senare år har språket fått en ny status och pratas alltmer av de yngre. Då Venjan är en avfolkningsbygd så blir tyvärr återväxten klen och språket är därför i fara.